Att vaccinera sitt barn är för de flesta en självklarhet. Det finns människor som vill lita på den egna kroppen och motsätter sig vaccin, speciellt nyare sådana. En blandning av lagom skepticism och sunt förnuft kommer vi och barnet långt med.
Vaccinationer
Alla barn i Sverige och i många länder i världen erbjuds ett gratis vaccinationsprogram. Vad som ingår i det kan variera beroende på barnets hälsa, landets folkhälsa samt övriga risker. Ibland behöver vi också lägga till vaccinationer för sjukdomar som inte finns hemma, till exmepel om vi ska resa. Detta kan vara vaccination mot malaria och gula febern som sprider sig via myggor. Även vaccin mot TBC har på senare tid blivit vanligt att vaccinera sitt barn mot.
Den första dosen som ett barn får är vid 3 månaders ålder. Då inneåller sprutan vaccin mot difteri, där en bakterie utsöndrar gift som skadar de inre organen, stelkramp, kikhosta, polio, Hib (Haemophilus influenzae typ b) samt pneumokocker som orsakar bakteriella luftvägsinfektioner. Dessa vaccinationer upprepas igen när barnet är 5 månader samt 12 månader. Sedan återkommer difteri, stelkramp, kikhosta och polio när barnet är 5 år.
När barnet är 18 månader samt någon gång antingen under Åk1 eller 2 (det kan variera beroende på kommun) erbjuds barnet också vaccin mot mässling, påssjuka och röda hund. Difteri, stelkramp och vaccin mot kikhosta erbjuds också som sista dos i Åk 8 eller 9.
För flickor som går i åk 5 eller 6 erbjuds också ett ganska nytt vaccin mot HPV (Humant papillomvirus) som kan orsaka cancer i underlivet. Framgången kring hur stark motverkan vaccinet har eller vilka biverkningar det ger, är något som har diskuterats flitigt och det finns föräldrar som väljer bort vaccinet även om resten av vaccinationsprogramet följs.
För och emot
För många är vaccinationer en självklarhet då många barn annars skulle bli svårt sjuka trots att de flesta av de svårare sjukdomar som kan drabba barn är i stort sätt utrotade i Sverige idag. På senare tid har mässlingen börjat spöka igen, men vissa föräldrar väljer bort vaccinet. Detta är främst av två anledningar, där den ena handlar om att det finns en misstänksamhet angående biverkningar och att tilliten om vad vaccinet innehåller brister. Den andra anledningen är att en del människor vill lita på den egna kroppen och menar att ett friskt barn med normalt immunförsvar antingen ska klara av att motstå smitta eller klara av att genomlida den.
När svininfluensan var som värst var det många som panikvaccinerade sig med ett obeprövat vaccin. Vissa av barnen fick narkolepsi av detta vaccin och det spreds en stor oro som ledde till ifrågasättande om konceptet “fri vaccinering för alla”. Detta är naturligtvis olyckliga omständigheter och diskussionen om huruvida de som tar vaccin är naiva eller de som inte tar är oansvariga och själviska är svår att bryta.
Det viktigaste är friska barn och vägen dit. Många gånger kan vi lita på vår kropp, ibland kan vi inte det och då är det bra att det finns valmöjligheter.