Hur ska en förälder agera när ett barn visar tecken på extrem begåvning? Är det skolan och samhället som har ansvaret för att en individ ska kunna förverkliga sin potential? Om ett barn har behov att klättra så kan en förälder skaffa en klätterställning men om barnet har behov av intellektuell stimulans genom att någon förklarar vad Pi är så är det inte lika självklart att resurserna räcker till.
Om du har fått ett barn som har gröna fingrar som har lust att påta i jord så kan du beställa ett växthus på Buildor till trädgården. Det finns en rad möjligheter för det naturintresserade barnet på denna sajt bland annat en hel del tekniska produkter som gräsklippare och snöslungor för trädgården. Om ett barn har arbetslust är det en fördel både för barnet och dig som förälder.
Mozart och Verdi hade båda turen att vara födda i familjer med musikalisk bildning sedan generationer tillbaka, de lärde sig musikens formella regler redan i barndomen och kunde notera de melodier de hörde i huvudet.
Picassos pappa var också målare.
Resurser för de starka?
Det finns en låt gå-mentalitet hos en del föräldrar som kan vara ganska nyttig. Ställ inte orimliga krav på barnet, låt individen styra sitt öde och ta ansvar för sitt liv. Om du märker att ditt barn lärt sig multiplikationstabellen redan som 3-åring och läser vuxenböcker som 8-åring så är det faktiskt en bra nyhet både för dig och mänskligheten.
Det ägnas mycket tid att kartlägga barn som har MBD-prognos och dyslexi. Borde man inte också ägna lika mycket omsorg för det talangfulla barnets rätt till en utvecklande miljö? Vi har väl alla samma människovärde?